När dövheten ställer till det

 När en hårdmetal trummis mister sin hörsel faller hela världen ihop. Vägen tillbaka är utmanande.

Sound of Metal

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Darius Marder.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Riz Ahmed, Olivia Cooke, Paul Raci.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 2 t

Regissören Darius Marder blev känd som manusskribent för The Place Beyond the Pines. Med filmen Sound of Metal gör han brakdebut som regissör. Riz Ahmed lyser i huvudrollen.

Allt går om på räls för musikeraret Ruben (Ahmed) och Lulu (Olivia Cooke – Ready Player One) som är på hårdrocksturné med sin husvagn. Bakom sig har han en tid som drogmissbrukare och hon familjeproblem. Men musiken förenar.

Stendöv

Tills Ruben under en intensiv seans bakom trummorna under pågående spelning märker att hörseln försvinner helt. Paret begriper att söka efter hjälp mitt i paniken och ett nytt liv för Ruben är enda botemedlet.

Det bli motvilligt rehab ute på amerikanska bondvischan där Ruben både tvingas möta sig själv på nytt och andra med hörselproblem okring sig. Paul Raci (Goliath)gör en varmt mänsklig roll som chef för rehabcentret och Olivia Cooke är genuin och bra som förstående men orolig flickvän.

Ändå är det rapparen  Riz Ahmeds (Nightcrawler) tillbakadragna och odramatiskt övertygande rollprestation som bär filmen. Samtidigt som också regi och foto är utmärkt bildar helheten en av vinterns bästa filmer.

Passa på i Bio Rex. De tio första får köpa biljett. Ändå brukar salongen inte fyllas ens till tio personer.

In i tystheten. Hårdrockaren Ruben (Riz Ahmed) mister hörseln i filmen Sound of Metal. 

Med alkoholen som försökskanin

Alkohol är de visas dryck. Det tror också fyra lärare som dessutom tror sig veta hur man övervinner kung alkohol –  och går i väggen.

En runda till

✮✮✮✮✩

Regi: Thomas Vinterberg.

Manus: Thomas Vinterberg, Tobias Lindholm.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Mads Mikkelsen, Thomas Larsen, Magnus Millang, Lars Ranthe, Marie Bonnevie.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 57 min

Dansk film är bäst i Norden och med en regissör som Thomas Vinterberg (Jakten, Festen, Kollektivet) har man lov att vänta något extra av nya filmen En runda till. Man blir inte besviken.

Den handlar om fyra lärarkolleger som bestämmer sig för att experimentera med alkohol för att de hört att människan är född med en halv promille alkohol för lite.

På sin 40-årsdag bestämmer sig alltså Martin (Mads Mikkelsen) med sina kolleger att dricka så mycket att de har en halv promille under västen under arbetstid. Den professionella och sociala prestationen blommar upp och livet ler. För en stund. För herrarna ökar dosen till en promille och småningom till ett direkt råsupande. Att gå i fotspåren av världskända fyllisar som Churchill och Hemingway visar sig vara svårare än man trott.

Inte som väntat

Allt går verkligen inte som väntat. Martins äktenskap med Anika (Maria Bonnevie - Insomnia) från Sverige kärvar till sig, rektorn märker vad som pågår och elever likaså.

Filmen gränsar till det helt galna, det öppna och välvilliga som en ständig fylla för med sig skapar problem när ögonen börjar se i kors och man måste förklara sig till höger och vänster.

När vännerna drabbas av en tragedi stannar man upp eller åtminstone försöker man göra det. För liksom i verkligheten klarar inte alla av ett drickande med måtta. I Finland hade en dylik film spårat ut ordentligt men Vinterberg parerar nyanserat och skickligt flosklerna. Man får inte ont samvete men ser nog farorna bakom skrattsalvorna.

Populär för stunden. Martin (Mads Mikkelsen) tar ut svängarna ordentligt i filmen om alkoholens för- och nackdelar. 

Upprepningar på ett bröllp

Igenkänningsfaktorn är hög när man ser filmen Palm Springs. Men förlagan var nog bättre.

Palm Springs

✮✮✩✩✩

Regi: Max Barbakow.

Manus: Andy Siara.

Genre: romantisk komedi, thriller.

I huvudrollerna: Andy Samberg, Cristin Milioti.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 30 min.

När Nyles vaknar upp är det något bekant med dagen. Samma dag upprepas nämligen om och om igen. Jämfört med Groundhog Day med Bill Murray och Andie MacDowell är Palm Springs bara en blek kopia, men har man inte sett förlagan och inte har så stora förväntningar är det väl okay.

Nyles (Andy Samberg - That´s My Boy) är mer eller mindre oinbjuden gäst på ett bröllop i Palms Springs, Kalifornien, eftersom flickvännen är bästa vän med bruden.

Att Nyles beter sig så plumpt åt på bröllopet förklaras av att han upplevt dagen om och om igen. Också när han försöker dö på de mest fantasirika sätt vaknar han bara upp till samma dag igen.

Litet variation ger brudens syster Sarah (Cristin Milioti – The Wolf of Wall Street) som dras med i samma loop. Men ingenting blir bättre, i stället anklagar hon Nyles för att ha orsakat hennes medverkan i alla upprepningars moder. De försöker blir vänner och lyckas – delvis.

Skratt ibland

Humor saknas förstås inte, ibland skrattar man till både med- och motvilligt, men den i grunden rätt dystra filmen, har inte mycket att erbjuda. Förutom då Cristin Milioti som i alla fall lyser med en viss glans som kvinnlig huvudrollsinnehavare i motsats till Andy Samberg som mestadels bara irriterar.

Om filmen har något budskap är det antagligen att lära sig leva i nuet och försöka ta till vara det vi erbjuds trots att det inte sällan är både tråkigt och enformigt. Och så serveras vi förstås en slevfull om kärlekens urkraft, som minsann ger en gnutta hopp när det ser ut som mörkast.

I

Inte så mysigt som det verkar. Sarah (Cristin Milioti) och Nyles (Andy Samberg) har fastnat i en loop som börjar smaka ordentligt trä.

Att göra allt för sin son

 Sydkoreanska Bong Joon Ho blev världsbekant med filmen Parasite 2019. Som så många andra biografer visar också Bio Rex i Borgå äldre filmer nu när de nyinspelade hålls i malpåse tills coronapandemin avtar och biosalongerna fylls igen.

Mother

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Bong Joon Ho

Genre: kriminaldrama.

I huvudrollerna Hye-ja-Kim, Won Bin.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 9 min.

Till ett av Bong Joon Hos äldre mästerverk från 2010 hör filmen Mother med veteranskådespelaren Hye-ja Kim i rollen som mor för en retarderad son (Won Bin). Han följer en kväll efter en ung söt flicka som försvinner men senare hittas brutalt mördad.

De oprofessionella poliserna är inte sena att anklaga sonen för mordet, vilket får modern att ta till alla medel för att skapa rättvisa.

Hon är tillbakadragen och lugn och livnär sig på att sälja örter och bedriva illegal akupunktur, men bestämmer sig för att göra allt hon kan för att rentvå sin son, som blivit hunsad och mobbad hela sitt liv och bor och tas om hand av mamman. 

Mysterium

Medan filmen går framåt blir man alltmer övertygad om att inget är som det ser ut, mystiken tätnar och diverse överraskningar och chocker kantar vägen. Det formidabla fotoarbetet med intima närbilder och andäktiga panoraman bidrar till att höja filmens tittarvänlighet, ljusår från västerländskt, för att inte tala om hollywoodskt mainstream kriminalfilmsarbete.

Moderskärlek. En mor (Hye-ja Kim) sätter allt på spel för att rentvå sin son (Won Bin) i en mordhärva.

Naturskönt med myter

 Marko Röhrs nya film Fjällets historia (Tunturin tarina) går i samma förnämligt högklassiga fotspår som hans två tidigare naturdokumentärer.

Fjällets historia

✮✮✮✮✩

Regi: Marko Röhr.

Manus: Marko Röhr, Antti Tuuri.

Barntillåten.

Speltid: 1t 20 min.

Liksom i föregångarna Metsän tarina och Järven tarina finns myter och berättelser med som vägledare på naturodyssén. Filmen utgår från Antti Tuuris föreställning om fjällen som sovande jättar och manuset är skrivet av herrar Röhr och Tuuri.

När Marko Röhr i mitten på 2010-talet gjorde Metsän tarina kraxade olyckskorparna om tomma biosalonger men de högg ordentligt i sten. Filmen sågs tillsammans med Järven tarina några år senare av närmare 200 000 tittare. 

Berättelsen om Fjället inleds på vintern och åskådaren följer med hur naturen i Lappland, Kuusamo och Ishavet växlar om. Filmen har som huvudrollsinnehavare ett flertal bekanta djur i sin naturliga omgivning såsom björn, mård, järv, snöripa, uggla och ren men också valar och exotiska fåglar med snofsiga kragar jag saknar namnet på passerar revy.

Förhållanden

Filmen handlar såväl om djurens förhållanden sinsemellan som mellan djur och människa samt hur gamla myter och föreställningar kastar sina skuggor över vår moderna tid i den norra hemsfären.

Berättelsen inleds miljarder år tillbaka då jordens första berg blev till. Extra intresse åt naturdokumentären ger undervattenstagningar från floder under fjällen och betagande vackra vyer från Lapplands korta sommar och snötunga men lika vackra vinternatt.

För fotoarbetet svar igen Borgåbon Teemu Liakka medan Jussistatyettbelönade Panu Aaltio gjort den vackra och för filmen viktiga musiken.

En namngivning av djur- och växtarterna i text hade gjort filmen mera tillgänglig för allmänheten.

Hur som helst har vi en dokumentär som varmt rekommenderas alla från kanske tre år uppåt eftersom den inte heller är för lång och saknar inslag av våld och excesser.

Nordlig vinter. Lapplans natur vintertid finns med i naturdokumentären Fjällets historia.

Ståupp men utan skratt

 På skämt

✮✮✩✩✩

Regi: Reetta Aalto.

Manus. Anna Ruohonen.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Elena Leeve, Joonas Saartamo.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 28 minuter.

Maria (Elena Leeve) är arbetslös manusförfattare och 35 år gammal när hon griper efter ett halmstrå för att få pengar och livet på rätt köl igen.

En kurs för ståuppkomiker heter inkörsporten men Maria blir besviken. Manschauvinisten och kursmedlemmen Tommi (Joonas Saartamo) gör sig rolig med slitna kvinno- och svärmorsvitsar och det skär sig mellan dem från första början. Påhejdad av kursledaren går Maria ändå vidare och deltar i en miniturné och tävling i ståuppkomik i finska städer med varierande framgång.

Kärnan i filmen är hur vilsna själar har rätt att ta för sig – utan att lyckas. Men komik och glädje ska man inte söka efter.

Tempofattigt

Också tempot är olovligt sävligt och med flera döda punkter, så man funderar verkligen över vad man vill säg med filmen då både manus och regi haltar.

Elena Leeve är nog värd en liten mässa men sin rollprestation men hon har ett för stort lass att dra efter sig. Goda uppsåt saknas inte men filmen är för snäll och det mesta schabblas bort. Kvar blir tyvärr enbart en känsla av tomhet och besvikelse.

Vilsna antagonister. Maria (Elena Leeve) och Tommi (Joonas Saartamo) drar inte jämt i en film om ståuppkomiker som sällan får en att dra på smilbanden.

Förbjuden roman blev suggestiv krigsfilm

 Jerzy Kosinskis roman The Painted Bird om andra världskriget sett ur en liten judisk pojkes ögon är en upplevelse konstnärligt och filmatiskt men jag får den inte att framstå som så grym och obarmhärtig många ansett.

The Painted Bird

✮✮✮✮✩

Václav Marhoul.

Manus: baserad på Jerzy Kosinskis roman i Václav Marhouls adaptering.

Genre: krigsdrama.

I huvudrollen: Petr Kotlár 

Åldersgräns: 18 år.

Speltid: 2 t 42 min.

Romanen från 1965 var förbjuden i Polen under 30 år dels för det kontroversiella innehållet, dels för att man ifrågasatte om Kosinski plagierat upplevelser som hans vänner utsatts för under kriget. Filmen i tjecken Václav Marhouls regi är för sin del ett mästerverk i svartvitt. Varje scen är som en medeltida målning och berättelsen går framåt i diverse kapitel med var sin hemskhet inbakad. Kriget lyser länge med sin frånvaro, först efter en dryg timme börjar det lukta krutrök.

Onda möten

I början bor huvudpersonen Joska (Petr Kotlár) med gamla Marta i en förfallen stuga på landsbygden, där han stannar tills hon hittas död i en stol och stugan brinner ner.

Olga heter satkärringen som ser Joska som en varelse i maskopi med djävulen, vilket får byborna att attackera gossen och Olga att gräva ner honom till halsen och låta korparna hacka honom i huvudet för att ”kurera” honom.

När han hämtat sig från den pärsen tar en mjölanre (Udo Kier) honom till slav, och här börjat en av de många sexuellt perverterade utvikningarna som huvudpersonen antingen tvingas se på eller själv utsättas för.

En präst (Harvey Keitel) förbarmar sig över gossen som dessvärre  hamnar i klorna på byns sexualniding men klarar sig när han får plågoanden att falla ner i ett råtthål.

Ljusglimtar

Filmen ljusglimtar – med undantag för en räd in i en by av tyskar och kosacker – finns i krigsscenerna då gossen blir räddad av en natzitysk (Stellan Skarsgård - i en roll utan repliker) som ska skjuta honom för att han är jude och därefter av ryska armén, där prickskytten (Barry Pepper) tar honom under sitt beskydd. Filmen borrar varken djupare in i tyskarnas eller ryssarnas ondska, i stället är det den enkla lantortsbefolkningens människor som är värst.

Regissören har som sagt å ena sidan skapat ett vackert, tekniskt och filmatiskt mästerverk, där tystnaden och närbilderna är anslående. Å andra sidan är myntets baksida fult, det medges, men i all sin brutalitet bär filmen på ett hopp som gör att man klarar av att se den. Det finns mycket värre och logiskt helt förkastligt att begapa på vita duken om man vill jämföra.

Räddare i nöden. Stellan Skarsgård är tysk soldat som låter nåd gå före rätt när Joska ska skjutas för att han har judiskt påbrå.