Det finns ordinära och mera ovanliga regissörer och så finns Roy Andersson.
En duva satt på en gren och funderade på tillvaron
★★★★✩
Regi & manus: Roy Andersson.
Genre: dramakomedi.
I huvudrollerna: Holger Andersson. Nils Westerblom, Viktor Gyllenberg.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid: 1 t 41 min.
Borgåpremiär: 6.3.15.
Hans tredje film om att vara människa En duva satt på en gren och funderade på tillvaron känns ibland så märklig och seg att man inte vet till sig, men så kommer de där långa tagningarna, med varje liten detalj precis på rätt plats, översköljd med en karakteristisk svart humor och man måste flagga vitt.
Låt filmen föra
Roy Andersson är en regissör, vars filmer man egentligen inte ska försöka förstå sig på utan bara låta föra sig med av. En sak är garanterad - man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet.
När Andersson tog emot Guldlejonet för En duva satt på en gren och fundera på tillvaron på Venedigs filmfestival var han djupt rörd, framhålls det i filmtidningen Episodi. Enligt många var det verkligen på tiden att han uppmärksammades.
Retsam och rolig
Anderssons människotrilogi började med Sånger från andra våningen och fortsatte med Du människa åren 2000 och 2007.
I sin nya film är Roy Andersson retsam och rolig. Det retsamma och litet provokativa hittar vi i det vardagliga, som oftast är trist, brunmelerat eller bara grått. Ute som inne.
Vi ställs inför sådant som vi ser men ändå inte ser. Här finns människor som sitter och slöar på krogen, men inledningsvis dör tre personer knall och fall. Flera gånger upprepar de sig som papegojor när de talar i telefon med den enfaldiga frasen "Det är fint att höra att ni har det bra. Jag sa att det är fint att höra att ni har det bra".
Tematisk berör Andersson nu som tidigare människans sårbarhet, förödmjukelser och brist på empati. Anderssons människor är vita i ansiktet och därför kanske clowner, personer som man får skratta åt om man vill. Och man gör det. Ibland.
Tablåer
Handlingen utspelas i 39 scenbilder, där den röda tråden, om man dristar sig att kalla det så, hålls ihop av två äldre män som reser omkring för att sälja skämtartiklar. Rekvisita består av vampyrtänder, en skrattdyna och en gummimask föreställande en ful gubbe med en tand.
Affärerna går dåligt, skulderna hopar sig och kumpanerna börjar gå varandra på nerverna. Det uppstår fnurror på tråden.
Men när det till synes banala och litet groteska träder tillbaka ser vi fantastiska scener som på Halta Lottas krog i Göteborg året 1943, ett utskänkningsställe där alla unga män betala sina supar med att kyssa Lotta och sjunga i stämmor så det skallar i glasen.
Filmens klimax är den långa scenen där Karl XII på väg mot Poltava rider in med häst på en krog i nutid. Utanför drar en ändlös karavan av hans karoliner förbi med flaggor, hillebarder och till trummors dån, till fots och till häst. När krigarna senare återvänder är det en slagen armé som defilerar förbi krogen. Här gör den statiska kameran, de vitpudrade ansiktena och det oväntade underverk.
En duva satt på en gren och funderade på tillvaron är en särgenen film, med en väldigt ovanlig humor. Det betyder att den riktar sig till ett begränsat åskådarsegment. En del blir garanterat besvikna. Men hör man till målgruppen är filmen ett måste.
På väg mot Poltava. Då- och nutid möts på krogen i Roy Anderssons säregna film. Nätbild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar