Sameflickan som gjorde sig fri

Amanda Kernells debutfilm Sameblod är en lågmält intensiv berättelse som borrar djupt i en av de stora svenska skamfläckarna, rasdiskrimineringen av samerna.

Sameblod

★★★★✩

Manus & regi: Amanda Kernell.

Genre: dama.

I huvudrollerna: Lene Cecilia Sparrok, Mia Erika Sparrok, Maj-Doris Rimpi, 

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 50 min.

Filmen knyter liksom många andra, t.ex. Rädda soldat Ryan samman nutid med dåtid för att igen sluta i nuet. 

Den gamla Elle-Marja/Christina (Maj-Doris Rimpi) är på väg till sin systers Njennas (Mia Erika Sparrok) samiska begravning i de hemtrakter hon lämnade som ung.

Det var då hon lösgjorde sig från en kultur med traditionell renskötsel bland naturfagra fjäll och sjöar och ett liv i kåta för att börja klara sig på egen hand bland den svenska majoritetsbefokningen.

Förnedring

I en återblick från 1930-talet, som fyller upp s.g.s. hela filmen, får vi veta varför.

I skolan var samerna andra klassens medborgare. Deras modersmål var bannlyst, den som talade samiska fick sig med linjalen på händerna av skolfröken (Hanna Dahlström). Också ortens svenska pojkar var ett ständigt hot och plåga för sameeleverna på väg till och från skolan. Efter en förnedrande besök från Uppsala där huvudpersonen Elle-Marja (Lene Cecilia Sparrok) tvingas utstå en rasbiologisk undersökning naken tar hon saken i egna händer och tar tåget till Uppsala.

Kvar blir en oförstående mor och syster Njenna som fortsätter att jojka och leva kvar i den tradition hon är uppfödd i. 

Med huvudet fyllt av kämpalust, tvivel och motsättningar börjar Elle-Marjas vindlande vandring som ”normal” svensk med namnet Christina och ett ständigt förnekande av sitt ursprung.

Rätt eller fel

Frågan som regissören lämnar öppen för åskådaren är om hon gör rätt eller fel när hon väljer att vara stark nog att lösgöra sig eller för ambivalent och undfallande när hon klipper av banden till sitt ursprung.

Sameblod påminner mycket om Klaus Härös humant betonade filmer i den mening att den skyndar långsamt och bjuder på djupa personporträtt och psykiskt mer än fysiskt våld. I synnerhet Elina - som om jag inte fanns och Den nya människan blottlägger liknande skamfläckar.

Amanda Kernell f. 1986 i Umeå men idag bosatt och verksam i Köpenhamn, fick priset som bästa unga regissör för Sameblod på filmfestivalen i Venedig i fjol. Hon har i Lena Cecilia Sparrok, sameflicka från Norge, f. 1997, hittat en strålande skådespelare som debuterar i filmen. Också hennes syster Mia Erika Sparrok som gör syster Njennas roll, Maj-Doris Rimpi som den åldrande Elle-Marja, Hanna Dahlström som skolläraren och Julius Fleischanderl som Elle-Marjas tillfälliga pojkvän i Uppsala imponerar i en tidvis grym men framför allt renande berättelse som få känner till.

Förnedrande. Sameflickan Elle-Marja (Lene Cecilia Sparrok) gör en stark huvudroll i filmen Sameblod.