Det har stötts och blötts om Aku Louhimies Okänd soldat har något berättigande, det finns ju redan Edvin Laines och Rauni Mollbergs versioner. Visst behövs nyheten, dels för att den delvis skiljer sig från de tidigare och därtill råkar den vara den bästa filmen. Och alla har inte heller läst Väinö Linnas roman eller sett de tidigare filmerna.
Okänd soldat
★★★★★
Manus & regi: Aku Louhimies och Jari Olavi Rantala på basen av Väinö Linnas roman Okänd soldat och boken Sotaromaani.
Genre: krigsdrama.
I huvudrollerna: Eero Aho, Aku Hirviniemi, Jussi Vatanen.
Åldersgräns: 16 år.
Speltid: 3 t.
Edvin Laines klassiker från 1955 var monumental och en rentav vågad uppstickare och förhöjare av det nationella självförtroendet 10 år efter freden mellan Finland och Sovjetunionen.
Rauni Mollbergs version 1985 låg redan mera realistisk i sin tid, bl.a. var den fotograferad i färg och delvis på fri hand.
Den aktuella filmen är liksom Linnas roman, så besynnerligt det än låter, pacifistisk och i den meningen att den inte förhärligar kriget, saknar hjältar och i stället lyfter fram krigets grymhet och den enskilda soldatens situation.
Nytt är avsnitt från hemmafronten, bl.a. Kariluotos bröllop med sin fästmö i Helsingfors, Rokka (Eero Aho) på permission hem till småbruket på Karelska näset och frun Lyyti (Paula Vesala) och en journalfilmssnutt från Helsingfors då Hitler oväntat besökte Mannerheim på hans 75-årsfödelsedag och de tyska nazistflaggorna stod sida vid sida med Finlands flagga i Helsingfors.
Tilläggen är motiverade medan vissa andra från Laines film kända episoder lämnas bort. Dessutom har perspektivet riktats mera på ”krigsmaskinen” Antero Rokka, den sympatiske Hietanen (Aku Hirviniemi) och den litet enkla och alltid glatt skrattande Vanhala (Hannes Suominen).
Tiden inget problem
Okänd soldat är tre timmar lång men det känns ingenstans. Den består självklart av en massa krigsscener med anfall och retirering men håller hela tiden tittaren i sitt grepp.
Inslag med naturen som spelarena förser tittaren med både vackra och helvetiska vyer. Här finns artillerikoncentrationer där sönderbombade träd faller i klasar och lugnare stunder med flugor på soldaternas ansikten, vilket allt summa summarum bidrar med realistisk touch. Filmen är med andra ord visuellt högklassig och framför allt krigsscenerna känns trovärdiga och bra gjorda.
Bra skådespelare
Nu hamnar man också att ta tillbaka sin envist klingande klagovisa om dålig finsk film, för inte bara manus och regi utan också skådespelarna är genomgående bra med Eero Ahos rebelliske och godhjärtade Rokka i första ledet, följd av de i obskyra finska tv-shower som lustigkurrar kända Aku Hirviniemi och Jussi Vatanen som löjtnant Koskela, som nu får visa vad de verkligen går för i dramatiskt seriösa roller. Också Hannes Suominens Vanhala stiger fram som en av favoriterna.
Den friskt odlade soldathumorn ger tittaren andrum mellan scener när kriget mal på som värst. I filmen är det inte svårt att leva med och känna för de soldater som kämpade på och visserligen inte vann kriget men nog såg till att vår självständighet bevarades. Alternativet hade varit det samma som drabbade Estland, Lettland och Litauen: Finland införlivat som en del av Sovjetunionen med arkebuseringar, arresteringar och skjutsningar av misshagliga till Gulagarkipelagen.
Två av Okänd soldats ledande karaktärer. Eero Aho som undersergeant Antero Rokka och Jussi Vatanen som löjtnant Koskela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar