Hämnare i ponnysvans

En kvinna blir misshandlad och lämnas kvar som död. Det är ett misstag som alla skyldiga snart får erfara.

Army of One

✮✮✮✩✩

Regi: Stephen Durham.

Manus: Mary Ann Barnes, David Dittlinger, Ellen Hollman.

Genre: action. 

I huvudrollerna: Ellen Hollman.

Åldergräns: 16 år.

Speltid: 1 t 34 min.

Filmen i regi av Stephen Durham som fått mördande kritik intresserade främst p.g.a. en obekant huvudrollsinnehavare. Ellen Hollman (Into the Badlands) har medverkat i diverse B-filmer men får snart chansen i ett större sammanhang tillsammans med Keanu Reeves i Matrix 4, alltså en fortsättning på de tre tidigare Matrix filmerna.

I Army of One spelar Hollman en kvinnlig ranger (den enda i sitt slag) som tillsammans med sin man (Matt Passmore) rör sig i vildmarken i Alabama och av en slump under ett skyfall tar skydd i ett hus som råkar vara ett näste för knarklangare. De tar paret Brenner och Dillion Baker med överraskning, skjuter mannen och i tron att Brenner också är död lämnar de henne i huset.

Hämndodyssé

Hon är förstås vid liv och har snart tagit sig fram till huset för sina plågoandar, en hop förvuxna och hjärndöda slynglar ledda av sin mor Mama (Geraldine Singer – Get Out). De säljer inte bara narkotika i stor skala utan tillhandahåller också unga flickor som först får stå till tjänst som sexslavar och hushållshjälp hemma hos Mama & Co.

Snart börjar hämndodyssén då männen dör till höger och vänster, genomborrade av träpilar, ihjälslagna eller- skjutna. Dirty Harry filmerna med den obarmhärtiga polisen (Clint Eastwood) eller Sylvester Stallone som Rambo dyker osökt upp i minnet. 

Ellen Hollman har utbildat sig i jiujitsu och andra kampsporter vilket syns i slagsmålsscenerna, av vilka den längsta är gjord i en enda lång tagning. Lågbudgetfilmen Army of One sparar inte på genrens klichéer, dialogen är utsökt fyrkantig men vill man se förväntad action utan större pretentioner har den en hel del att erbjuda. 

Farlig uppretad ranger. Brenner Baker (Ellen Hollman) gör processen kort med sina plågoandar i filmen Army of One.

Livsuppehållande lögner

En ung judisk man undgår döden på ett nazistiskt transitläger genom att ljuga om sitt ursprung.

Lektioner i persiska

✮✮✮✩✩

Regi: Vadim Perelman.

Manus: Ilja Zofin.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Nahuel Pérez Biscayart, Lars Eidinger.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 7 min.

Filmer om Förintelsen dyker upp då och då. Efter den gastkramande Son of Saul som följde med ett judiskt renhållningsteam i krematoriemiljö är ukrainaren Vladim Perelmans (Ett hus av sand och dimma) filmatisering Lektioner i persiska avgjort mindre otäck. 

Den grundar sig fritt på Wolfgang Kohlhaases sanna roman

om judiska Gilles (Nahuel Pérez Biscayart) från Belgien som hamnar till ett transitläger i Nazityskland och med nöd och näppe undgår att skjutas genom att bedyra att han är persier.

Det visar sig att han har sitt värde eftersom lägrets kökschef  Klaus Koch (Lars Eidinger) vill starta en restaurang i Iran efter kriget och vill lära sig språket.

Påhittat

Gilles hittar på ”persiska” och lär ut det åt Koch på kvällarna efter köksarbetet men livet är en dans på en knivsegg eftersom varje fel som skulle avslöja att han ljuger gör lektionerna till en enda lång stress. Ibland är det nära ögat, i synnerhet en SS-korpral misstänker Gilles från första början.

Det man lite funderar över är hur Koch inte rekvirerar en persisk ordbok för jämförelsens skull, men kanske man inte ska borra in sig i detaljer.

Filmen har en dyster stämning, vad annars, men också en viss humor och ett oväntat slut höjer på aktierna. 

Nahuel Pérez Biscayart (120 slag i minuten) och Klaus Eidinger (Babylon Berlin) gör ett bra rollarbete, liksom många birollsinnehavare. Den långa speltiden bekymrar inte så på det hela taget är Persiska lektioner en hygglig film i dessa tider då de sex första hugade får en biljett på Bio Rex i Borgå.

Udda parhästar. Koncentrationslägerfången Gilles (Nahuel Pérez Biscayart) och officeren Klaus Koch (Lars Eidinger) har ett språkligt förhållande i filmen Lektioner i persiska.

När dövheten ställer till det

 När en hårdmetal trummis mister sin hörsel faller hela världen ihop. Vägen tillbaka är utmanande.

Sound of Metal

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Darius Marder.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Riz Ahmed, Olivia Cooke, Paul Raci.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 2 t

Regissören Darius Marder blev känd som manusskribent för The Place Beyond the Pines. Med filmen Sound of Metal gör han brakdebut som regissör. Riz Ahmed lyser i huvudrollen.

Allt går om på räls för musikeraret Ruben (Ahmed) och Lulu (Olivia Cooke – Ready Player One) som är på hårdrocksturné med sin husvagn. Bakom sig har han en tid som drogmissbrukare och hon familjeproblem. Men musiken förenar.

Stendöv

Tills Ruben under en intensiv seans bakom trummorna under pågående spelning märker att hörseln försvinner helt. Paret begriper att söka efter hjälp mitt i paniken och ett nytt liv för Ruben är enda botemedlet.

Det bli motvilligt rehab ute på amerikanska bondvischan där Ruben både tvingas möta sig själv på nytt och andra med hörselproblem okring sig. Paul Raci (Goliath)gör en varmt mänsklig roll som chef för rehabcentret och Olivia Cooke är genuin och bra som förstående men orolig flickvän.

Ändå är det rapparen  Riz Ahmeds (Nightcrawler) tillbakadragna och odramatiskt övertygande rollprestation som bär filmen. Samtidigt som också regi och foto är utmärkt bildar helheten en av vinterns bästa filmer.

Passa på i Bio Rex. De tio första får köpa biljett. Ändå brukar salongen inte fyllas ens till tio personer.

In i tystheten. Hårdrockaren Ruben (Riz Ahmed) mister hörseln i filmen Sound of Metal. 

Med alkoholen som försökskanin

Alkohol är de visas dryck. Det tror också fyra lärare som dessutom tror sig veta hur man övervinner kung alkohol –  och går i väggen.

En runda till

✮✮✮✮✩

Regi: Thomas Vinterberg.

Manus: Thomas Vinterberg, Tobias Lindholm.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Mads Mikkelsen, Thomas Larsen, Magnus Millang, Lars Ranthe, Marie Bonnevie.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 57 min

Dansk film är bäst i Norden och med en regissör som Thomas Vinterberg (Jakten, Festen, Kollektivet) har man lov att vänta något extra av nya filmen En runda till. Man blir inte besviken.

Den handlar om fyra lärarkolleger som bestämmer sig för att experimentera med alkohol för att de hört att människan är född med en halv promille alkohol för lite.

På sin 40-årsdag bestämmer sig alltså Martin (Mads Mikkelsen) med sina kolleger att dricka så mycket att de har en halv promille under västen under arbetstid. Den professionella och sociala prestationen blommar upp och livet ler. För en stund. För herrarna ökar dosen till en promille och småningom till ett direkt råsupande. Att gå i fotspåren av världskända fyllisar som Churchill och Hemingway visar sig vara svårare än man trott.

Inte som väntat

Allt går verkligen inte som väntat. Martins äktenskap med Anika (Maria Bonnevie - Insomnia) från Sverige kärvar till sig, rektorn märker vad som pågår och elever likaså.

Filmen gränsar till det helt galna, det öppna och välvilliga som en ständig fylla för med sig skapar problem när ögonen börjar se i kors och man måste förklara sig till höger och vänster.

När vännerna drabbas av en tragedi stannar man upp eller åtminstone försöker man göra det. För liksom i verkligheten klarar inte alla av ett drickande med måtta. I Finland hade en dylik film spårat ut ordentligt men Vinterberg parerar nyanserat och skickligt flosklerna. Man får inte ont samvete men ser nog farorna bakom skrattsalvorna.

Populär för stunden. Martin (Mads Mikkelsen) tar ut svängarna ordentligt i filmen om alkoholens för- och nackdelar. 

Upprepningar på ett bröllp

Igenkänningsfaktorn är hög när man ser filmen Palm Springs. Men förlagan var nog bättre.

Palm Springs

✮✮✩✩✩

Regi: Max Barbakow.

Manus: Andy Siara.

Genre: romantisk komedi, thriller.

I huvudrollerna: Andy Samberg, Cristin Milioti.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 30 min.

När Nyles vaknar upp är det något bekant med dagen. Samma dag upprepas nämligen om och om igen. Jämfört med Groundhog Day med Bill Murray och Andie MacDowell är Palm Springs bara en blek kopia, men har man inte sett förlagan och inte har så stora förväntningar är det väl okay.

Nyles (Andy Samberg - That´s My Boy) är mer eller mindre oinbjuden gäst på ett bröllop i Palms Springs, Kalifornien, eftersom flickvännen är bästa vän med bruden.

Att Nyles beter sig så plumpt åt på bröllopet förklaras av att han upplevt dagen om och om igen. Också när han försöker dö på de mest fantasirika sätt vaknar han bara upp till samma dag igen.

Litet variation ger brudens syster Sarah (Cristin Milioti – The Wolf of Wall Street) som dras med i samma loop. Men ingenting blir bättre, i stället anklagar hon Nyles för att ha orsakat hennes medverkan i alla upprepningars moder. De försöker blir vänner och lyckas – delvis.

Skratt ibland

Humor saknas förstås inte, ibland skrattar man till både med- och motvilligt, men den i grunden rätt dystra filmen, har inte mycket att erbjuda. Förutom då Cristin Milioti som i alla fall lyser med en viss glans som kvinnlig huvudrollsinnehavare i motsats till Andy Samberg som mestadels bara irriterar.

Om filmen har något budskap är det antagligen att lära sig leva i nuet och försöka ta till vara det vi erbjuds trots att det inte sällan är både tråkigt och enformigt. Och så serveras vi förstås en slevfull om kärlekens urkraft, som minsann ger en gnutta hopp när det ser ut som mörkast.

I

Inte så mysigt som det verkar. Sarah (Cristin Milioti) och Nyles (Andy Samberg) har fastnat i en loop som börjar smaka ordentligt trä.

Att göra allt för sin son

 Sydkoreanska Bong Joon Ho blev världsbekant med filmen Parasite 2019. Som så många andra biografer visar också Bio Rex i Borgå äldre filmer nu när de nyinspelade hålls i malpåse tills coronapandemin avtar och biosalongerna fylls igen.

Mother

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Bong Joon Ho

Genre: kriminaldrama.

I huvudrollerna Hye-ja-Kim, Won Bin.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 9 min.

Till ett av Bong Joon Hos äldre mästerverk från 2010 hör filmen Mother med veteranskådespelaren Hye-ja Kim i rollen som mor för en retarderad son (Won Bin). Han följer en kväll efter en ung söt flicka som försvinner men senare hittas brutalt mördad.

De oprofessionella poliserna är inte sena att anklaga sonen för mordet, vilket får modern att ta till alla medel för att skapa rättvisa.

Hon är tillbakadragen och lugn och livnär sig på att sälja örter och bedriva illegal akupunktur, men bestämmer sig för att göra allt hon kan för att rentvå sin son, som blivit hunsad och mobbad hela sitt liv och bor och tas om hand av mamman. 

Mysterium

Medan filmen går framåt blir man alltmer övertygad om att inget är som det ser ut, mystiken tätnar och diverse överraskningar och chocker kantar vägen. Det formidabla fotoarbetet med intima närbilder och andäktiga panoraman bidrar till att höja filmens tittarvänlighet, ljusår från västerländskt, för att inte tala om hollywoodskt mainstream kriminalfilmsarbete.

Moderskärlek. En mor (Hye-ja Kim) sätter allt på spel för att rentvå sin son (Won Bin) i en mordhärva.

Naturskönt med myter

 Marko Röhrs nya film Fjällets historia (Tunturin tarina) går i samma förnämligt högklassiga fotspår som hans två tidigare naturdokumentärer.

Fjällets historia

✮✮✮✮✩

Regi: Marko Röhr.

Manus: Marko Röhr, Antti Tuuri.

Barntillåten.

Speltid: 1t 20 min.

Liksom i föregångarna Metsän tarina och Järven tarina finns myter och berättelser med som vägledare på naturodyssén. Filmen utgår från Antti Tuuris föreställning om fjällen som sovande jättar och manuset är skrivet av herrar Röhr och Tuuri.

När Marko Röhr i mitten på 2010-talet gjorde Metsän tarina kraxade olyckskorparna om tomma biosalonger men de högg ordentligt i sten. Filmen sågs tillsammans med Järven tarina några år senare av närmare 200 000 tittare. 

Berättelsen om Fjället inleds på vintern och åskådaren följer med hur naturen i Lappland, Kuusamo och Ishavet växlar om. Filmen har som huvudrollsinnehavare ett flertal bekanta djur i sin naturliga omgivning såsom björn, mård, järv, snöripa, uggla och ren men också valar och exotiska fåglar med snofsiga kragar jag saknar namnet på passerar revy.

Förhållanden

Filmen handlar såväl om djurens förhållanden sinsemellan som mellan djur och människa samt hur gamla myter och föreställningar kastar sina skuggor över vår moderna tid i den norra hemsfären.

Berättelsen inleds miljarder år tillbaka då jordens första berg blev till. Extra intresse åt naturdokumentären ger undervattenstagningar från floder under fjällen och betagande vackra vyer från Lapplands korta sommar och snötunga men lika vackra vinternatt.

För fotoarbetet svar igen Borgåbon Teemu Liakka medan Jussistatyettbelönade Panu Aaltio gjort den vackra och för filmen viktiga musiken.

En namngivning av djur- och växtarterna i text hade gjort filmen mera tillgänglig för allmänheten.

Hur som helst har vi en dokumentär som varmt rekommenderas alla från kanske tre år uppåt eftersom den inte heller är för lång och saknar inslag av våld och excesser.

Nordlig vinter. Lapplans natur vintertid finns med i naturdokumentären Fjällets historia.