Prestationsångest och magisk realism

Golden Globe-vinnaren och niofaldiga Oscarkandidaten Birdman är en film som öppnar sig långsamt men blir bättre steg för steg. Dessutom får Michael Keaton äntligen visa sin potential som karaktärsskådespelare.

Birdman or (The Unexpected Virtue of Ignorance)

★★★★✩

Regi: Alejandro González Iñárritu

Manus: Alejandro González Iñárritu, m.fl.

Genre: komedi, drama.

I huvudrollerna: Michael Keaton, Edward Norton, Emma Stone.

Åldersgräns: 12 år

Speltid. 2 t.

Borgåpremiär: 16.1.15.

Den mexikanske regissören Alejandro González Iñárritu, som stått för kvalitetsfilmer som Babel, Biutiful och Amores Perros, är också den första mexikan som Oscarnominerats för bästa regi.

Nu har han skapat en i många avseende annorlunda, fantasieggande och huvudsakligen om teater påminnande film: ett kammarspel om egornas kamp på scenen och kollegial avundsjuka, kryddad med magisk realism och fantasier.

Keaton, känd för huvudrollen i Tim Burtons Batman har mest figurerat i biroller på senare tid men gör en ståtlig comeback i huvudrollen i Birdman. Han gestaltar den 60-årige Riggan Thomson, en Hollywoodskådespelare som blev publikens gunstling som superhjälte i actionfilmer i fågelhamn.

Om hans glansdagar var för ett par decennier sedan har han nu gett sig den på att visa sitt rätta och högkultiverade jag genom att regissera, skriva manus och göra huvudrollen i ett Broadwayskådespel grundat på Raymond Carvers novell Vad talar vi om när vi talar om kärlek.

Problem

Det uppstår omedelbart problem. En av Thomsons motspelare spelar grovt över, förpassas ut i periferin och ersätts av begåvade Mike (Edward Norton - Moonrise Kingdom, Fight Club). Han är inte är sen att manipulera så att alla strålkastare riktas rakt mot honom själv och överraskar med oväntade improvisationer utanför manusets ramar. Också Thomsons förhållandet till dottern Sam (Emma Stone - Magic in the Moonligt, The Amazing Spider Man) som försöker bli av med sitt drogberoende är i gungning.

Konkurrens och vånda

Birdman koncentrerar sig på den åldrande skådespelarens dilemma, på prestationsångest, på skapandes vånda och på konkurrensen mellan teaterpjäsens stora aktörer. I den meningen liknar den filmen Black Swan.

Birdman utspelas under repetitionerna och de katastrofala förhandsvisningarna fram till pjäspremiären. Språket är grovt, invektiven haglar, dottern läxar obarmhärtigt upp sin far, medan han själv spyr ut etter och galla över medspelarna och i en härligt laddad scen över en fruktad kvinnlig teaterrecensent som lovar totalsåga hans föreställning i New York Times. 

Däremellan fantiserar Thompon om tiden som superhjälte i fantastiska scener med magiskt anslag, högt uppe över hustaken.

Skådespelet är en av filmens hörnstenar med Michael Keaton i sin livs roll. Men strålglansen faller också över de redan nämnda skådespelarna samt Zack Galifianakis (Hangover-filmerna) som hårt prövad producent och Naomi Watts (Mulholland Drive, The Ring) som tillplattad och osäker medskådespelare i pjäsen.

Märkligt nog betecknas filmen som en komedi, dramakomedi eller persondrama ligger nog närmare sanningen.

Förföljd av det förflutna. Michael Keaton lyser i Birdman, filmen där skådespelet utgör en av hörnstenarna. Pressbild.