Bildskön naturdokumentär i sjömiljö

Nu finns den också i Borgå: Marko Röhrs och Kim Saarniluotos fina uppföljning på Sagan om skogen (Metsän tarina) från 2012, nu med titeln Sagan om sjön (Järven tarina). 

Sagan om sjön

★★★★✩

Regi: Marko Röhr & Kim Saarniluoto.

Manus: Antti Tuuri & Marko Rörh.

Genre: naturdokumentär.

Medverkande bl.a. Borgåfotograferna Atte Henriksson och Teemu Liakka samt Hannu Siitonen, Mikko Pöllänen, Jan Henriksson, Juha Taskinen och Juha Laaksonen.

Berättare: Samuli Edelman.

Musik: Panu Aaltio.

Barntillåten.

Speltid: 1 t 16 min.

Orsaken till ordet saga i filmtiteln är den mytologiska infallsvinkeln, hämtad ur Kalevala, där rådare, gudar och budbärare mellan djur och människa samt gudarna bildar en sagoväv som ger sin förklaring till naturens kretslopp ur sjömiljö - allt från ytan ned till de djupaste skrymslena inunder.

Berättaren som var en ung pojke i Sagan om skogen har bytts ut mot Samuli Edelman som med sin sonora, vederhäftiga röst berättar om livet i sjön under de fyra årstiderna och om vattnets kretslopp, urkällan för vår existens i ett land med 60.000 sjöar.

Fotad runtom i Finland börjar filmen när vintern ännu håller sjön i sitt järngrepp men vårens första tecken redan finns där för den som kan se dem. Nere i vattnet simmar rödingen omkring och väntar på Ahitar, dotter till Vellamo och Ahti, hon som blir en slags ledsagare på en färd vi vanliga människor sällan får en inblick i.

Proffsigt

Proffsiga naturfotografer står som garanter för en resa där vi möter allt från örnar med ungar i sitt näste till knivskarpa närbilder av stor- och smålommen, gäddan och abborren i sitt naturliga element, björnar, älgar, med mera vid eller i vattnet.

Vid sidan av andäktigt vackra panoraman från insjöfinland ur fågelperspektiv består de mest exotiska sekvenserna bl.a. av närbilder av paddor i tvekamp under vattnet, svanar i kamp om reviret, trollsländans förvandling från puppa till flygfä, en säl med nyfödd kut på vinterisen, etc. Och den som inte vet hur bävern låter får veta det i filmen, den har samma ljud som gnyende småbarn.

Panu Aaltios vackra, följsamma musik ger filmen extra kick men gör den samtidigt också litet för publiktillvänd. Vemodiga cellotoner till höstlandskap och glättigare toner till sommaren är knappast oväntat. Det här är ändå bara en detalj man kan förbise och i stället inrikta sig på ett natursceneri som inte går av för hackor.

Nytt liv. En säl med sin kut är fotograferad av Juha Taskinen.

Flitig gnagare. Bävern i närbild är förevigad av Teemu Liakka.