Ett nytt slag för humanismen

Aki Kaurismäki gör det igen. I ett för honom typiskt gråmurrigt och sjabbigt Helsingfors korsas vägarna för en pokerspelande affärsman i herrskjortor och en invandrare utsatt för samhällets inhumana asylpolitik i en film som så många gånger tidigare slår ett slag för humanismen.

Ljus i natten

(Toivon tuolla puolen)

★★★★✩

Regi & manus: Aki Kaurismäki.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Sakari Kuosmanen, Sherwan Haji.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 38 min.

Ljus i natten (Toivon tuolla puolen) är den andra i Aki Kaurismäkis s.k. Hamnstadstriologin, inledd med den tematiskt liknande Le Havre. Ljus i natten hör till Kaurismäkis mest samhällskritiska och tar sitt stoff från den enorma våg av invandrare som vällde in i Europa 2015 då kriget i Syrien och Irak fick människor att fly för sina liv.

En av dem är Khaled (Sherwan Haji) från Aleppo som tack vare goda människors hjälp får möjligheten att komma till Helsingfors. Han söker asyl och hamnar på flyktingläger där han inväntar utslaget. Samtidigt söker han förtvivlat efter sin syster, den enda kvarlevande i hans familj, efter att en bomb förstört hemmet i Aleppo.

Filmens andra huvudperson Wikström (Sakari Kuosmanen) är en medelålders handelsresande i herrskjortor, som tröttnar på sitt illa betalda, kringflackande liv, som lämnar hustru och hem och efter en givande pokerkväll får pengar så det räcker för att få den sviktande restaurangen Kultainen Tuoppi i ny blomstring. Småningom korsas Wikströms och Khaleds vägar, när han efter ett nekande asylbeslut, hittas av Wikström bredvid soptunnorna och får anställning på restaurangen.

Rätlinjigt och humoristiskt

Filmen rör sig i de sjabbiga kvarterens, våldsverkarnas, de fula människornas, de små kriminella och de utslagnas domäner och berättas rätlinjigt och rakt på sak. Att man blir indignerad över vår invandrarpolitik är givet.

Men humorn finns med som en välbehövlig kontrast, främst exponerad i krogens dråpliga persongalleri med Janne Hyytiäinen, Nuppu Koivu och i synnerhet Ilkka Koivula som krogportier i spetsen. Också huvudpersonerna gör båda bra och seriöst betonade personporträtt.

I biroller ser vi allt från Kati Outinen, Eila Knihtilä, Tommi Korpela, Jukka Virtanen till Hannu Pekka Björkman. Också Jörn Donner skymtar fram i en scen bland pokerspelarna.

Nostalgi

Aki Kaurismäkis förkärlek för nostalgi avtecknar sig läckert i scenografin med interiörer där gamla ångradior, flipperspel, trådtelefoner och husmanskost på krog ännu tagits till heder.

En representativ samling musiker skapar nya och mindre nya stämningar både i rocktakt och i tangons molltonat, smekande melodier. I första ledet står Tuomari Nurmio ja Spuget, men också Harri Marstio, Antero Jakoila och bluesmusikern Ismo Haavisto jammar på i filmen.

Ljus i natten har en dramatisk avslutning och slutet lämnas avsiktligt öppet, det är bara att välja hur man tänker sig framtiden för en vingklippt Khaled, efter att han fått sin länge försvunna syster till Helsingfors.

Jämfört med Aki Kaurismäkis tidigare filmer är det kanske bara Mannen utan minne som är i samma klass. 

På Kultainen Tuoppi. Huvudpersonerna Wikström (Sakari Kuosmanen) och den syriske flyktingen Khaled (Sherwan Haji) tillsammans med restaurangpersonalen, Janne Hyytiäinen, Nuppu Koivu och Ilkka Koivula.