Rymdromans uppe i det blå

Det händer att man vaknar upp ur sömnen för tidigt. Men 90 år för tidigt. Nehe. Det är i alla fall vad en manlig rymdresenär gör i sci-fi filmen Passengers. Och blir givetvis förälskad i en kvinnlig medpassagerare.

Passengers

★★★✩✩

Regi: Morten Tyldum

Manus: Jon Spaihts.

Genre: romantisk komedi, sci-fi drama.

I huvudrollerna: Chris Pratt, Jennifer Lawrence.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 51 min.

Ja, det mesta i Passengers är förväntat, uppstylat till tusen och anpassat till två av den yngre generationens hetaste Hollywoodnamn för tillfället, nämligen Chris Pratt och Jennifer Lawrence. Regissören, norske Morten Tyldum, känd för The Imitation Game och Huvudjägarna, svarar för ett snyggt jobb, det visuella ombord på rymdfarkosten Avalon är stiligt, men berättelsen är litet hipp som happ.

Storyn handlar om jättefarkosten Avalon med sina 5000 kemisk nedsövda passagerare plus besättning, på väg från jorden på en 120 år lång resa till en ny beboelig kolonial planet ute i universum.

Men något går snett, en asteroid ruskar om moderfarkosten och inom kort har mekanikern Jim Preston (Chris Pratt – The Magnificent Seven, Guardians of the Galaxy) vaknat upp ur sin sovkuvös och inser snabbt att det är 90 år för tidigt - och att tiden kommer att bli lång.

Trots att det bjuds på mat från automat, på artificiell cyberrymdaktig förströelse  och på en android bartender (Martin Sheen - Frost/Nixon) som serverar drinkar och är trevlig att snacka med.

Dilemma

Därför faller blickarna på den snygga, sovande medpassageraren, författaren och journalisten Aurora Lane (Jennifer Lawrence - American Hustle, The Hunger Games) och ett dilemma uppstår. Skall Jim väcka upp henne för att få sällskap och därmed förkorta hennes liv och få henne att gå samma öde till mötes som han själv eller låta henne sova vidare för att vakna upp när den fjärran belägna destinationsorten är nådd?

Svaret är givet: attraktivt kvinnligt sällskap lockar mer än luthersk moral, så Aurora vaknar också upp och blir hans älskade och kompanjon tills hon inser att han fifflat med hennes sömn och det uppstår ordentligt trassel i samvaron.

Det ordnar förstås upp sig i alla fall, för Passengeres är i grund och botten en genretrogen romantisk komedi med välplacerade dramatiska smällare i var och varannan knut. Men plattityderna finns där liksom det stereotypa könsrollsmönstret som irriterar mer än roar.

Samma djup som i rymdäventyren The Martian eller Gravity, för att nu inte tala om Interstellar, finns inte i Passengers. Men nöjer man sig med snygg förströelse för stunden är den ett hyfsat alternativ i alla fall.

Romantik och drama ombord på rymdfarkosten. Jennifer Lawrence och Chris Pratt har det både fint och stökigt i filmen Passengers.